Osynlig som..
jag.. idag känner jag mig väldigt osynlig nämligen. Ingen verkar se mig - jag menar, mina föräldrar brukar ju liksom reagera om man tappar ett glas i golvet och de går tusen små idiotiska splitterbitar, just det hände idag och ändå stod de bara där och fortsatte laga maten. Jag fick sopa upp allting själv och så och de gjorde inte ett ljud ifrån sig - eller jo - mamma sa bara: Hoppsan! Allvarligt talat, vad är det med dem?
Snart ska jag ut och käka på nån resturang (?) någonstans i staden.. med mammas gamla kusin och hennes man, dom är närmare 60 år och jag lär ju ha superkul! Jag hurrar. Ännu en anledning till att jag är osynlig - jag menar, jag kommer bergis bara sitta och glo för mig själv i 3 timmar innan vi eventuellt ska åka till lägenheten hem. Jag längtar redan dit! ÅH..
Känner nån igen sig eller är jag udda?
Kommentarer: